Alperna / Nendaz

När det var dags för semesterresan 2016 hade våra förutsättningar ändrats – nu var vi plötsligt tre som skulle resa tillsammans sedan vår son föddes i november 2015. Men att ha barn innebär inte att ge avkall på sina resor, utan istället att anpassa dem Och visst skulle det gå jättebra att flyga från Linköping ner till de schweiziska alperna för att vandra! Vi flög till Geneve och körde sedan hyrbil fram till Nendaz, där vi hade bokat ett lägenhetshotell. Vanligtvis är Nendaz en skidort på vintern och antagligen full med action under vintersäsongen, men nu något lugnare på sommaren. Men vi var verkligen inte ensamma att vandra med barn, här såg vi familjer överallt – oavsett om vi var på bergstoppen eller på någon av stadens restauranger… Härligt!

Vi bodde som sagt i ett lägenhetshotell i en vecka, då kunde vi ta dagsturer med vandringskängorna på och vi kunde vara flexibla med mat och fixa det vi önskade själva, ett lyckat koncept! Det är också helt perfekt att utgå från ett ställe och sedan välja själv vilka dagsturer, och hur långa, man är upplagd för från dag till dag! Vi åkte runt och utgick från olika orter/byar varje dag.

Vår lägenhet hade utsikt över staden och över den ihärdiga kabinbanan upp på berget.

Vi startade veckan med den första vandringen i nära anslutning – vi tog kabinbanan granne med vårt hotell och gick en runda med utsikt över hela Nendaz (och lite till)…

När man åker upp via kaninbanorna kommer man oftast till en restaurang eller liknande att utgå ifrån, och planerade man det hela bra tidsmässigt blev det perfekt att få till en stärkande lunch innan eller under vandringen!

När man vandrar bland bergen inser man en sak – vilken fantastik värld vi lever i! Såå vackert!!

En av dagarna tog vi hyrbilen för att uppleva Sankt Bernhardspasset, eller the Great Saint Bernhard Pass (ja just det, med referens till hundarna!). Här finns en historia av hospital och kloster, avel av Sankt Bernhardshundar och upplevelsen av att faktiskt bokstavligt talat gå över gränsen mellan Schweiz och Italien

Vandring i bergen är alltid en upplevelse och en frid för själen – men också hisnande höjder och livsfarliga (nja okej då inte livsfarliga kanske men de känns så ibland…) bilturer… En av kvällarna fattade vi ett lite ogenomtänkt beslut att vandra vidare trots tidsbrist och vi missade den sista kabinbanan ner till civilisationen, huga! Vi insåg att vi inte skulle hinna tillbaka till bilen för middag och adrenalinnivån steg i takt med stressnivån! Men tänk vad möjligheter öppnas – vi kunde ta oss till den fantastiska restaurangen lite halvt om halvt mitt ute bland enskilda hus och fick minst sagt ett bord med utsikt…

Slutet gott, allting gott – verkligen!